tisdag 16 april 2013

De fem snyggaste omslagen: Drakar och Demoner

När jag satt och skrev inlägget om Elric så nuddade jag lite vid hur snyggt omslaget var på "Vita vargens öde". Då såddes ett frö att jag kanske skulle göra en lista på de omslag som jag själv tycker är snyggast. Men även påpeka brister och hur bra omslaget för fram sitt budskap.

För att begränsa bland vilka omslag som skulle vara med så tänkte jag den här gången hålla mig till Äventyrsspels Drakar och Demoner. Som tur var släppte Riotminds för ett tag sedan allt DoD på pdf så det var lätt att få en bra överblick. HÄR hittar ni dem. Jag lånar även bilderna därifrån.

Vi börjar bakifrån

5. Tjuvar och Lönnmördare (1992)

Konstnär: Walter Velez.

Överst ser vi texten i "Drakar och Demoner" i typsnitt som luktar 90-tal. Inte för att det är nått negativt i det men jag gillar klassiska DoD-typsnittet bättre. Denna är hämtad ur min spelgrupps guldålder och jag vet inte hur många gånger jag läst denna.

Texten "Tjuvar och Lönnmördare  i annat typsnitt säger allt. Inget fancy alls utan betonggrått funkar fint.

Bilden föreställer vad vi kan ana är ett värdshus fulla med skumma typer. En vad man kan ana bister värdshusvärd bär på en bricka med ölstop till personerna vid bordet framför honom. Vid bordet sitter tre människor. Man kan ana att ledaren är han till vänster och han verkar ha nån typ av fetisch för små spännen då hela hans högra arm är typ tapetserad av sådana. Han har huggit en stor dolk i bordet. men det är inte det som är det mest iögonenfallande. jag misstänker att detta är fantasyvärldens svar på Charles Manson. Jag tänker främst på pentagrammet han har inristat/tatuerat/målat i pannan som jag kan misstänka är vissa fantasyvärldars motsvarighet till hakkors. Jag kan inte bedöma om personen i mitten är en man eller kvinna så vi säger hen. Hen ser totalt intetsägande och är mest troligt den som är lägst i rang i gänget. Till höger sitter en man med ett lätt leende på läpparna. Jag stör mig fräst på personens lugg. Dessa tre kan man ana är nått typ av rövarband eller tjuvgäng. När jag tänker efter verkar inte värdshusvärden allt för glada att ha dem här. Speciellt inte när "Manson" sitter och ristar in saker i bordskivan. Jag kan misstänka att  den gode värdshusvärden spottat i ölen innan han serverat den eller ännu hellre spetsat det med "roophies". 

Trots att det finns några saker att påpeka så säger omslaget precis vad boken handlar om. Den är ren från en massa plotter och bilden innehåller gott om detaljer.

4. Drakar och Demoner (1984)

Konstnär: Michael Whelan. Föreställer Elric av Melniboné. Dock osäker vilken bok han tagit inspiration ifrån.

Detta var det första rollspelet jag konfronterades med på riktigt. Jag minns inte hur många gånger vi spelade "Spindelkonungens pyramid" och "Skelettbyns hemlighet". En kompis kommer fortfarande ihåg kombinationen som öppnade pyramiden i det förstnämnda äventyret så här ca 25 år senare.

Väldigt ren box och snygg box. Speciellt om man jämför med tredje utgåvan från 1987 som är full av slogans. Det är lite som att jämföra hockeytröjorna hos ett NHL-lag med ett elitserielag. "Less is more" så att säga. Snygg svart ram runt boxen. Hela boxen ger ett mörkt och spännande intryck. Speciellt den gröna himlen är kryddan på moset.

Högst upp finns den blodröda texten "Drakar och Demoner" slår emot en som en morgonstjärna i nyllet. Så snyggt. Kan inte tänka mig att det blivit bättre med någon annan färg på texten.

Bilden föreställer Elric med Stormbringer höjt ovanför sitt huvud. Den mörkgröna himlen gör omgivningen mörk och full av ondska. Elrics gula tunika sticker ut och är det blicken fastnar på efter DoD texten. Flygödlan gör att man förstår att det är fantasy vi talar om och dödskallen samt ruinerna får mig att tänka på skattletande i ruiner efter en forna civilisation.

Texten "Ett rollspel för tre eller flera spelare från 11 år" säger sig själv. Jag tror jag var 12 när jag såg boxen för första gången. Klassiskt omslag.

Rollspelet "Stormbringer" som utspelar sig i Elrics värld hade samma omslag men titeln i blått. Jag måste säga att jag tycker det är mycket snyggare med röda bokstäver.

3. Drakar och Demoner - Gigant (1987)


Michael Whelan är än en gång konstnärenoch bilden är tagen från Elricboken "Sailors of the sea of fate".
Högst upp ser vi i blått texten "För rollspel på hög nivå" på lila bakgrund. Jag vet att detta avskräckte oss spelare då det kändes som att spelet var "svårt. Texten "Drakar och Demoner" i rött funkar bra men ordet "Gigant" försvinner lite. Kanske inte blått var riktigt den bästa färgen om man vill framhäva produktens namne. Det funkar men jag tror en annan färg passat bättre. Sedan har man vart lite wild and crazy och gjort en banner med texten "Äventyren* Höjdpunkt". Man kan ana att det skall vara ett S i slutet av ordet men man kan inte vara 100% säker. Galet eller hur?

Själva bilden förställer som på alla DoD boxar Elric av Melnibone. Han står uppenbarligen ombord på ett skepp full av beväpnade krigare. Alla är insvepta i dimma och man kan bara ana masten i bakgrunden. Detaljerna är många och välgjorda. Jag vet att jag av någon orsak fascinerades av lanternan. Dock kan jag tycka att omslaget är lite missvisande med tanke på boxens innehåll. Jag vet att jag i alla fall sett fram emot regler för stora skeppslag och listor på olika typer av fartyg och liknande. Vad jag minns använde vi knappt nått material i denna box utom under ett fåtal tillfällen. Men den är i alla fall riktigt snygg.

Var det nån annan som hade användning av innehållet i boxen? Skriv gärna en kommentar om hur.


2. Ereb Altor III - Marsklandet (1988)


Konstnär Jim Holloway. Jag minns att jag först såg detta omslag i någon Sinkadus och fastnade för bilden.
Högst upp ser vi Texten "Ereb Altor III" påblå bakgrund. Konstigt att Äventyrsspel valde att ge denna kampanjmodul nummer tre då de två föregångarna bara hetat Ereb Altor. Jag tycker just den delen var lite intetsägande men blå funkar. Namnet "Marsklandet" nedanför är skrivet på nått konstigt typsnitt och jag minns att jag nog fick läsa namnet fler än en gång innan jag fattade vad det stod. Rött funkar dock bra och får namnet på modulen att sticka ut. Runt bilden finns en olivgrön ram vilket jag tycker det finns för mycket av. Speciellt på sidan om "valvet". Jag hade nog hellre valt en fyrkantig ram så man får se detaljerna i trädet och dimman som nu bara försvinner. Lite synd.

Bilden i sig skriker fantasyäventyr långa vägar. En ung blond kvinna tillsammans med två dvärgar. De verkar precis ha lönnmördat vad som verkar vara en orch. De gömmer sig bakom ett träd så att inte resten av orcherna skall upptäcka dem. Kanske är de på hemligt uppdrag, vem vet? Jag minns att bilden gav mig massor av inspiration när jag såg den. Dvärgen med dolken verkar klart vara inspirerade av de olika "slayers" som finns i Warhammers värld med bar överkropp full av tatueringar. Jag vet nu inte om konstnären vart i närheten av sumpmarker en sommardag men inte katten vill man vara där barbröstad. Om nu inte tatueringarna är magiska med besvärjelsen "skydd mot insekter 20" tror jag att den gode dvärgen skulle blivit vansinnig av alla myggor och knott som käkat på honom. Kvinnan i sällskapet verkar i alla fall packat ner rena vita skjortor och nyligen bytt en sådan. Jag tror att det är rätt svårt att håla den kritvit många sekunder i den miljön. En annan sak som stört mig sedan jag såg bilden första gången är vad katten orchen med spjutet i högra hörnet håller på med. Nu är jag ingen expert på spjut eller så men enda gången jag kan komma på att man håller ett spjut sådär är när man skall sticka någon. Med tanke på hur hans kamrater uppför sig är det nog inte fallet.

Trots detta gillar jag bilden. Miljön är häftig och man förstår direkt handlingen som konstnären vill förmedla.

1. Drakar och Demoner - Expert (1985)


Kanske inte helt oväntat utnämner jag den här som häftigaste omslaget. Konstnären är även här Michael Whelan.

 Innan jag ens börjat med rollspel minns jag att det här omslaget fascinerade mig. Det är också så färggrant att det liksom lyste på hyllan med rollspel på leksaksaffären. Vid första anblick ser man en hjälte som skall försöka sno en skatt från någon demon med treudd. Som hämtat ur ett äventyr.

Om vi börjar uppifrån Texten "Drakar och Demoner" funkar jättebra i rött. Texten "Expert" i orange funkar också. Jag misstänker att man valde just orange och inte rött för att inte stjäla för mycket uppmärksamhet från illustrationen i mitten. Bilden föreställer Elric av Melniboné i konfrontation med en demon eller halvgud som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på (lite pinsamt då jag läst berättelsen säkert tio gånger genom åren). Nåväl, åter till omslaget. Elrics röda tunika skär resten av bildens bleka turkosa omgivning perfekt vilket gör att det är det första man ser när man tittar på bilden. Svärdet Stormbringer ser precis så ont ut som det verkligen är. Jag gillar även detaljerna i smycken, bältespännen och annan utrustning. Jag har sett bilden på andra håll och då har dimman i rummet varit mer blå men jag tycket turkos funkar bättre. Det får den att verka onaturlig och magisk.

Om man skall klaga på nått i bilden så är det varför Elric inte har några byxor på sig. Måste vara ytterst opraktiskt att bara ränna runt i kallingar. Tänk er att gå genom en tjock granskog med bara ben. Jag tror man skulle ha gott om sår och rispor efter bara en liten stund. Sedan hoppas jag att Elric har ett par strumpor i de där stövlarna annars är det nog ingen nådig fotsvett han har. Jag förstår varför Michael Whelan oftast valde att göra Elric byxlös då det framhäver att han är albino ännu mer än om han haft byxor på sig. men praktiskt, nej. Bilden användes senare i Drakar och demoner -91 som omslag på Spelledarboken.

Jag gillar även den slogan eller vad man nu skall kalla det längst ner. "Äventyret fortsätter! Bygg ut ditt favoritrollspel!"

Summering.
Det fanns många omslag att välja bland. Det känns dessvärre som att 90% av dem föreställer en extremt vältränad, halvnaken barbar i strid. Gärna med ett våp till kvinna i sin famn. Dessa har aldrig tilltalat mig och känns faktiskt både intetsägande och rätt trista. Gallrar man bort dem finns det inte jättemånga kvar att välja på. Endel får mig att undra hur Äventyrsspel tänkte när de valde sina omslag. Ta "Krigarens handbok" som ett exempel. Jag misstänker att den för de flesta spelgrupper var den bok som användes mest. Att då sätta ett skittrist riddaromslag på den är ren katastrof. Om en halvnaken barbar någonsin hade vart befogad som omslagsbild så hade det vart på just den boken.

Kommentera gärna denna lista. Vilka är era favoriter och är jag helt ute och cyklar.

1 kommentar:

  1. Testar kommentarsfunktionen. Kul inlägg som snuddar vid ett ämne man suttit och diskuterat många gånger med spelgänget.

    SvaraRadera