onsdag 17 april 2013

Första gången jag läste Sagan om Ringen

I sexan började jag läsa "Sagan om ringen" då jag läst i Aftonbladet att "alla rollspel har sitt ursprung i den boken". Hur sanningsenligt det nu var kan jag inte uttala mig om. Jag var vid tolv års ålder ingen som läst en massa böcker då seriealbum stått mig varmast om hjärtat. Att då plocka upp Tolkiens mästerverk var i det närmaste självmord jag kunde komma. Jag lånade den på biblioteket och trots föga inspirerande omslag så  började jag att läsa.

Såg här såg omslaget ut på den första "Sagan om Ringen"
jag läste. Föga inspirerande.


 Rackarns så tungläst den var. Bara förordet tog en evighet att ta sig igenom. Jag ville ju komma till häftiga strider och sånt. Gud så jag bedrog mig. Men jag stålsatte mig och tvingade mig att läsa och efter det flummiga kapitlet med Tom Bombadil så var det nära att jag la av. Men jag fortsatte och då började det hända saker. Aragorn dök upp, miljöerna blev direkt mer spännande. När Frodo sedan blev stucken med Morguldolken var jag helt inne i handlingen. Sedan blev det en massa prat i Rivendell men boken fortsatte vara bra. När ringens brödraskap lämnar Rivendell på väg söderut och så småningom går in i Moria så kommer enligt mitt tycke hela trilogins höjdpunkt.

Jag älskar Tolkiens detaljerade beskrivning av Moria och den klaustrofobiska känslan när brödraskapet rör sig genom grottorna. Bäst är när de hittar Balins grav och börjar läsa i krönikan om hur dvärgarnas koloni föll. Den efterkommande striden med svartfolket och tillslut Balrogen är så ruskigt spännande att läsa. De efterföljande kapitlen i Lorien är bra men inte alls lika spännande som striderna i Moria.

Högst upp på årets önskelista.


Nu har jag inte varit spelledare i så många fantasyrollspel (förutom just Sagan om Ringen rollspelet) men det vore en dröm att på nått sätt lyckas skapa en lika mystisk och spännande plats för spelarna som det jag känner varje gång jag läser de kapitlen. Jag vet inte hur det skulle gå till men omöjligt borde det inte vara. Jag vill heller inte att det skall vara en blek och förutsägbar kopia av moriakapitlen utan nått som håller spelarna på spänn och överraskar dem. Får grubbla vidare på det.

Hur som helst så tog det mig en bra stund att ta mig genom Sagan om ringen. När jag senare läste den på engelska fattade jag varför. Översättningen är under all kritik och krånglar till läsandet (speciellt för en 12-åring). På originalspråk flyter berättelsen fram på ett helt annat sätt och känns mycket bättre. Har ni inte läst Trilogin om Härskarringen så rekommenderar jag dem varmt.

 Men jag har ju sett filmerna kanske ni tänker. Jackson gjorde ett jättebra jobb med filmerna men han har lagt in en massa dravel som jag stör mig på. Exempelvis att sätta alver i slaget om Helms deep. Läs böckerna så förstår ni varför de inte har där att göra alls.

3 kommentarer:

  1. Bra påpekande angående alverna vid Helms Deep. Man blev ju förbannad då de dök upp där i filmerna. Men den största historieförvanskningen var ändå i slaget vid Minas Tirith där de döda blev tungan på vågen. Vad hade de där att göra. Som om Aragorn inte skulle klara av att slagta 5000 Uruk hais själv? Inte trovärdigt. Kan i och för sig förstå att det var svårt att på film skildra den i princip avgörande psykologiska seger som "de goda" vann då Aragorn o co klev av piratskeppet istället för piraterna själva.
    Vad säger du om detta?

    SvaraRadera
  2. Den är verkligen bra. Jag har dock läst den 3ggr och kommer knappt ihåg nånting från den. Kanske är dags att gräva fram dom från källaren igen..

    SvaraRadera
  3. Intressant. Jag tänkte dock att jag skulle gå närmare in på LOTR-filmerna i nått inlägg framöver så jag håller mig tills dess. Missuppfatta mig inte, filmerna är bra men vissa saker kan jag inte förstå varför Jackson ändrat. Andra har jag full förståelse för.

    SvaraRadera