lördag 13 april 2013

Jag ser på film: Mutant Chronicles

Jag tänkte jag skulle testa nått nytt. Jag ser en film som på nått sätt har nått med mina nerdhobbies att göra föra att sedan skriva ner handlingen och kommenterar den medans jag ser den. Ungefär som ett kommentatorspår men jag kommer göra det i "deltidsrapporter". Jag kommer även att ge filmen deltidsbetyg samt ett slutbetyg. Betygen kommer variera mellan 1-5 fiskpinnar. En twist på det hela är att jag skall uppskatta om jag gillat filmen om jag sett den som rollspelande tonåring.

Första filmen att ses är "Mutant chronicles" med bland annat Ron Pearlman (Sons of anarchy) och Thomas Jane (Hung). Here we go!



MUTANT CHRONICLES (2008)
Länk på imdb: http://www.imdb.com/title/tt0490181/
Betyg på imdb: 5,2/10
Medium: Netflix

Filmen börjar med en bakgrundsstory om någon maskin vars enda mål var att förvandla människor till mutanter landat på jorden efter istiden var över. Man får se en massa medeltidsmunkar be vid några gravar. Nån övermunk samlade alla världens stammar och besegrade maskinen. Man förseglade den under jorden genom att dra en stor stenplatta över den.

Året är 2707 och de stora megacorporationerna slåss med varandra. Här finns namn som en gammal rollspelare känner igen; Capitol, Bauhaus, Mishima, Imperial. Man får se ett regnigt slagfält som ser ut att vara hämtat från nån film om första världskrigets skyttegravar. Det är strider mellan Capitol- och Bauhausstyrkor. Alla klyschor från skyttegravsfilmer finns med. Bauhaus inleder sitt angrepp med artilleri från extremt överdimensionerade kanoner som med tanke på dess verkan måste vara allt annat än tysktillverkade. Explosionerna när kanonernas projektiler träffar är rätt fjösiga med tanke på att projektilen borde vara nånstans runt 20-50 cm i diameter. Någon klart preussisk officer beordrar Bauhausstyrkorna att gå ombord på någon typ av pansarbandvagn och utplåna fienden. Capitoltrupperna tar det väldigt lugnt i sina skyttegravar och har tid att söka cigaretter medan folk dör av ovan nämnda artillerield. Captain Rooker som än så länge haft huvudrollen tar fram ett periskop av den typen jag gjorde på träslöjden i fyran och kikar över kanten. Han ser de annalkande bandvagnarna som kryper fram mot dem i leran. En extremt överdimensionerad och rätt underligt formgiven capitolkanon öppnar eld och explosionen blottar en stor slät stenyta i marken. Oh-oh, är inte det samma tecken som det var på stenlocket som munkarna förseglade maskinen i början av filmen med? Klart det är. Bauhausvagnarna har nu kommit närmare Capitols skyttegravar och stannar en bra bit ifrån dem för att lasta av trupperna. Varför körde de inte närmare kan man undra. Än så länge har Capitols styrkor inte lyft ett finger i motvärn och något pansarvärn verkar de definitivt inte ha. Nu reagerar Capitols och en eldstrid bryter ut. Capitols ser ut att vinna men då tar Bauhaus fram gas (ännu en klyscha) och de capitolsoldater som inte fått på sig sina gasmasker hämtade från 1910-talet dör spyendes blod. Usch så nesligt. Medan striderna pågår ramlar locket som capitolkanonens explosion blottat ner i hålet under och det börjar välla upp varelser. Här kan man ju undra hur det kommer sig att locket bara trillar ned. Har det krympt sedan munkarna satte dit det eller har hålet den dolde blivit större? Enda förklaringen jag kan komma på är att locket är en gigantisk brustablett. För det regnade inte i scenen när munkarna satte dit locket men det gör det nu. Hade munkarna gått på lägsta anbud när de valde tillverkare av locket? I så fall borde de känna sig blåsta.

De varelser som strömmar ut ur hålet är förstås mutanter. Alla ser typ likadana ur. Skalliga och högerarmen ersatt av nån typ av vass benklinga. De rör sig självklart jättefort och dödar soldater från båda sidor innan någon hunnit reagera. Detta pågår en stund och vi får frossa i splatter och blod i massor. År 2707 verkar förövrigt allas blod vara nästan självlysande och ljusrött. Jag tror det beror på allt sötningsmedel vi ätit under 2000-talet. Efter några minuters slaktande och stympande finns bara en grupp soldater från båda sidorna kvar. Bland dem de som man kunnat ana är huvudpersonerna. De är nu omringade av mutanterna som plötsligt börjat röra sig som sengångare i jämförelse med hastigheten de hade för någon minut sedan. Tydligen har de inte tränat cardio nere i hålet för konditionen verkar vara under all kritik. Plötsligt kommer ett capitolskepp som ser ut att drivas på ånga och räddar alla utom Rooker. Han offrar sig heroiskt så hans kamrater bland andra Captain Hunter skall komma undan. Man ser aldrig honom bli dödad av mutanterna. Undrar om han kommer tillbaka senare i filmen?

Men vilka fina piercins farbror har.
Deltidsrapport
  Redan nu slås jag av hur usel CGIn är. Färgskalan är nånstans mellan beige och annan nyans av beige. Om det är medvetet eller på grund av låg budget kan jag inte säga. Speciellt mynningsflammorna och blodet ser helt enkelt inte bra ut. Om man försökt göra nån "Sin City" liknande effekt i filmen så gillar jag det inte. Är det inte ljusbeige så är det nån mörkare beige. Det enda som vart färgglatt har varit allt blod, men det ser inte naturligt ut. Eftersom typ allt är CGI känns det vissa stunder som att filmen är inspelad på någons bakgård och att man satt dit bakgrunden. Det är ofta en massa rök så man inte skall se längre än någon meter.
 Jag slås även av att de överdimensionerade vapnen inte ser ut att väga nånting och då menar jag inte som att de var gjorda av lättmetall utan att de är gjorda av plast. Slarvigt. Det har varit på tok för många klyschor som man sett i andra skyttegravsfilmer. Det blir snabbt tröttsamt. Jag har inte heller fått nån känsla för de karaktärer man stött på.  

Hittills har det inte vart speciellt mycket som verkar hämtat från rollspelet "Mutant Chronicles" (MCR). Megacorparna och low-techsamhället är det enda jag kan komma på. Lite störande att allt utom flygfordon ligger på en teknisk nivå hämtad från 1910-talet. Vad jag gillade med MCRs tekniska nivå var att den var hämtad från flera tidsåldrar. I alla fall minns jag det så.


Betyg än så länge:  En fiskpinne av fem

Filmen fortsätter med att man får se nån sorts radiostation uppe på en snöig fjällstopp. Byggnaden ser ut att vara från medeltiden med ett snett radiotorn bredvid. En gammal gubbe tar emot något meddelande på sin morsemaskin och skriver ner det på en lapp som han sedan ger till en ung pojke. Pojken kutar ut i stormen och kylan utan mössa och handskar vilket bara det är ren idioti. Sedan får man se hur han skyndar sig längs på tok för smala bergsstigar. Han stannar upp och tittar ner för kanten och får syn på ett dåligt CGI-genererat bråddjup. Pojken kommer efter en stund fram till ett enormt kloster och söker upp övermunken "Brother Samuel" som spelas av Ron Pearlman. Samuel får lappen och börjar direkt att gå upp för ett jättehögt torn med. Väl framme träffar han en kvinna klädd i samma röda kåpa som honom och de går in i ett rum. Där inne finns en massa medeltida svärd och en bok på något typ av altare.

Scenändring. Nu får man veta att alla corporationer gått samman men ändå inte lyckats döda mutanterna som för övrigt även återuppväckt och muterat liken från de döda. Vi får se hur Mutanterna angriper vägspärrar och slaktar massor av soldater. Det jag reagerar på är att soldaterna inte ens öppnar eld mot mutanterna utan bara står där och låter sig bli dödade. Vi får se något typ av råd där vad man kan ana är ledarna för alla megacorpar. Den enda som säger mer än en mening är John Malkovich som spelar Constantine. Jag antar att han är nån typ av ledare för alltihopa. Brother Samuel är också i rummet och ifrågasätter varför Constantine beordrar evakuering när de får veta att de bara kan stå emot mutanterna en vecka. Brother Samuel har förresten en riktigt irriterande irländsk accent. Han menar att man skall stå upp och slåss mot mutanterna och vill enbart ha 20 man och ett skepp för att lösa uppgiften. Han borde veta att det är nästan omöjligt för en spelledare att leda ett spel med över 20 spelare. Vi får nu se en massa miserabla evakueringsscener hur civila evakueras och dör. Nästa scen skall visst utspela sig lite senare Constantine och Samuel pratar. Samuel är less på att mänskligheten är förlorad. Mitt i allt har Constantine trollat fram ett skepp och en massa evakueringsbiljetter (men åkte inte precis det sista evakueringsskeppet?) som skall hjälpa Samuel rekrytera de han behöver för att förstöra maskinen som styr mutanterna. Samuel lämnar rummet och Constantine är ensam kvar. Efter några sekunder har rummet fyllts av mutanter som även de verkar ha dålig kondition då de bara står stilla och väser.

John Malkovich omgiven av mutanter.

Vi har även fått se hur Captain "Mitch" Hunter besökt Captain Rookerd änka och dotter. De har inte blivit evakuerade och när de får höra att Rooker dött blir inte stämningen bättre så att säga. Lite senare ser vi Hunter sittande på en bar. Han kör den klyschiga "Leave the bottle" när bartendern skall packa ner spriten då han stänger baren för gott. Brother Samuel dyker upp och övertalar Hunter att följa med honom. Hunter får även evakuerings biljetter för besväret. Biljetterna ger han självklart till Rookers änka precis som hon skall ta livet av sig och sin dotter

Deltidsrapport.
Jag tycker inte att mutanterna ens ser farliga ut. Om jag skall vara ärlig så hade necromutanterna från MCR vart mer skrämmande. Släng in en nefarit eller två så hade det blivit rätt coolt. Jag blir rätt irriterad över att alla soldater som skall sätta upp motstånd mot mutanterna verkar mest apatiska. Hade de stridit mot necromutanter hade jag förstått att de vart skräckslagna men ett gäng mutanter som ser ut som gruppen "Right said Fred" (google it) borde inte dra ner på stridsmoralen. Jag tycker även det är lite för mycket 1910-talet över alla stadsscener. Till och med de civilas kläder verkar vara hämtade därifrån. Själv hade jag hellre sett lite modernare stuk på städerna men låta arkitekturen vara från 1910-1920 talet.

Betyg än så länge: En fiskpinne av fem


Äkta necromutant
Man får se alla de andra utvalda som skall kämpa mot mutantmakinen. Två från Capitol; Hunter och en som var med i början som heter Jesus. En kvinna som heter Duval och tydligen har dödat 61 mutanter eller nått och nån Mishimasnubbe som heter Juba. Bauhausbefälet Steiner som var med i början och en kapten från Imperial. De blir alla briefade av Samuel och nån annan munk. Uppdraget är enkelt hitta några hemliga tunnlar  Via dem ta sig ner till maskinen med en "bomb" som enbart kan aktiveras med en nyckel som munkarna tror finns i maskinen. Vi får även veta att maskinen är över 10.000 år gammal.

Bauhaus har visst fångat en levande mutant och vi får veta att enda sättet att döda dem är ultravåld och bäst med svärd. Följet förbereder sig för sitt uppdrag. Brother Samuel och nån svärdsviftande kvinnlig munk som heter Severian genom religiösa riter medan soldaterna super av nattvardsvinet.

Ångdriven flygfarkost.
På vad som verkar vara morgonen efter så får vi se hur besättningen till någon sorts flygfarkost börjar skyffla in kol i i skeppets pannor. Brother Samuel har ny bytt om till knälång munkkåpa. Alla i följer får varsitt av de medeltida svärden. de går ombord på den ångdrivna flygfarkosten som jag faktiskt finner rätt häftig. Under resan sitter medlemmarna i följet och snackar skit med varandra. Hunter och kaptenen på skutan pratar lite med varandra och vi får veta att skeppet inte har bränsle att kunna ta sig från jorden. De är alla på ett självmordsuppdrag.

Plötsligt får kaptenen ett utslag på "radarn" ett skepp är på väg mot dem. Trots anrop så fortsätter den mot dem så andrepiloten får bemanna kanontornet och försöka skjuta ner det. det visar sig att skeppet försöker ramma dem och  andrepiloten öppnar eld, dock utan att träffa. Nu får man även se att det är en mutant som flyger skeppet. Mitt i allt tappar piloten och andre piloten bort mutantskeppet men då blir de mitt i allt rammade från ingenstans. Brother Samuel beordrar att alla skall ner i flyktkapseln. när de skall frigöra den så sitter den fast. Kaptenen för skeppet offrar sig för att den skall lossna och de faller mot marken. Fallskärmen som skall bromsa deras hastighet fungerar inte och de bråkar hur de skall göra. Kapseln kraschar in i ett höghus och ut på andra sidan. Då fäller de ut nödfallskärmen och kapseln slår i backen inte lika hårt som den skulle gjort utan fallskärm. de börjar alla klättra ut ur kapseln men det visar sig att Imperialkaptenen i deras sällskap har fått nån metallbit genom benet och kroppspulsådern år punkterad. Han kommer att dö om de försöker röra honom. Brother Samuel ber för honom och lämnar kapseln. Kvar är bara den döende kaptenen och Hunter. Kaptenen ber om att få en handgranat. Hunter tar fram nått som ser ut som en silversprayad parfymflaska med sprinter och "sked".  När gruppen lämnar kapseln så exploderar granaten. Det visar sig att de har landat en bit från dit de skall och måste ta sig genom en ruinstad. Kartan de har över staden ser faktiskt ut som nått Äventyrsspel kunde ha publicerat på 80-talet. På vägen genom staden stöter de på några korrumperade imperalsoldater som kräver betalt för att evakuera flyktingarna. Hunter tar dock hand om situationen genom att döda en av dem.

På kvällen har de nått sitt mål och tar sig ner i några ruiner. De når så småningom "The lost city" vilket är en gammal skyskrapa som de skall ta sig ner i. De väljer att fira sig ner genom ett gammalt hisschakt. Juba stannar kvar högst upp för att se till att ingen anfaller dem bakifrån. När gruppen nått botten blir det strid och mutant efter mutant stryker med. Samtidigt blir även Juba angripen och på nått sätt släpper hissen han står i och faller ner för hisschaktet. Där nere har gruppen hamnat i ett lite jobbig läge då det väller upp mutanter ut hisschaktet. Hissen sätter dock stopp för det i en stor explosion. Hur katten en hiss kan explodera vette katten men den här gjorde det iaf.

Nu är vad som är kvar av gruppen fast i ett rum. Brother Samuel sitter och pratar om Gud och att tro. De andra försöker få bort rasmassorna från hisschaktet. Samuel listar ut att det finns en dold öppning i golvet. De kommer så småningom ut på en avsats. Nedanför ser de mutanter släpa döda och döende kroppar. Hunter stannar upp för att titta närmare och får självklart se sin kompis Rooker som han trodde dött för länge sedan bli släpad efter marken av en mutant. Hunter struntar nu i sitt uppdrag och överger de andra för att rädda sin vän. Mutanten som släpar Rooker skall precis döda honom när Hunter dyker upp och istället för att skjuta mutanten skjuter han av en droppstenspelare som självklart ramlar ner och perforerar mutantens huvud. Detta kändes pinsamt dåligt. Hunter för Rooker till en lugnare grotta och han inser att Rooker håller på dö och mumlar nått när Hunter helt kallt skjuter skallen av honom.


Deltidsrapport.
Nu har filmen faktiskt blivit lite bättre. Miljöerna är rätt roliga och det finns inte en massa ologiska hål i handlingen. Jag måste säga att jag gillade det ångdrivna skeppet de flög med. Striderna med mutanterna är dock rätt trista och fulla med dåligt CGI blod. När Hunter och Rooker träffar varandra så uppför de sig som att de sett varandra för kanske femton minuter sedan. Hunter visar inga känslor som tyder på att han är speciellt glad att se sin vän i livet. Just de känslor som nyss fick honom att överge ett uppdrag som gällde mänsklighetens framtid. Rooker visar inte heller några känslor som visar att han är glad att bli räddad. Båda skådespelarna är normalt rätt bra men här händer ingenting. Det är först lite senare de visar några känslor alls och det är då Hunter dödar Rooker. Väldigt skumt. Har redan blivit less på scener där folk offrar sitt liv, tar livet av sig eller råkar tappa en handgranat. 

Betyg än så länge: Två fiskpinnar av fem



De andra i sällskapet har hamnat i strid med mutanter striden ser ut att gå deras väg när Jesus bössa exploderar. Alla utom svärdsmunken Severian blir nedkämpade och tagna av mutanterna. Hunter kommer till platsen och hittar enbart Severian som mitt i allt börjar prata. De två tar sig till platsen där mutanterna kastar ner kroppar till maskinen. De minerar rummet med granater och när de är klara dyker som av en slump två mutanter släpandes på Duval och Steiner, som lever, upp. Mutanterna dödas. Med ett rep som materialiserat sig från ingenstans firas kvinnorna i gruppen ner till maskinen.

Severian och Duval hänger i ett rep.
 När de är halvvägs ner dyker mutanter upp. Steiner som redan var svårt sårad hjälper de tre andra undkomma genom att spränga sig själv. Fast konsekvenserna blir att Hunter tappar greppet om repet och faller ner i maskinen. Han landar också rakt på ett löpande band som förvandlar kroppar till mutanter. Maskinen ser till att han får ett sår igennitat, bränner bort halva hans hår samt planterar nått sorts frö i hans arm innan han tar sig loss. Under tiden har damerna i sällskapet hittat stället där "bomben" skall placeras. det är självklart en plattform som enbart går att nås via två smala spångar. Designern av stället måste spelat en hel del platformspel på 80-talet eftersom sista delen av spångarna roterar och sprutar eld. Varför då kan man fråga sig? Hunter kommer till platsen och kvinnorna misstänker först att han är en mutant. För bevisa att fallet inte är detta sticker han sig själv med kniven i höger arm och suger ut en massa blod som han sedan spottar ut. ja men visst, då är han säkert ingen mutant för sånt gör ju alla normala människor. Det börjar dyka upp mutanter från båda hållen och chevaleresk som Hunter är låter han kvinnorna ta striden medan han försöker aktivera bomben. Självklart dyker en Brother Samuel upp fast som mutant och dödar Severian. Duval dödas också efter en stund. Kvar är bara Hunter som inte lyckats få bomben att fungera eftersom han saknar nyckeln. Det blir en fight mellan Mutant Samuel och Hunter när plötsligt polletten trillar ner för hunter när han ser ett av Severians svärt. Självklart är det den underliga toppen på svärdet som är nyckeln. Bara för att göra det extra häftigt perforerar han Samuel med svärdet som när det gått genom kroppen på den muterade munken hamnar direkt i låset. BINGO! Nu börjar saker och ting explodera. Den döende Samuel ber Hunter visa tro och hoppa ned från plattformen vilket han självklart gör. Han landar i ett kristallklart vatten vilket är rätt underligt då allt här nere än så länge har vart skitigt. maskinen visar sig självklart vara ett rymdskepp som i slutscenen är på väg mot planeten Mars. Precis den planet som alla evakuerade skickats till.

THE END


Man kan ju undra hur mycket recensenten som skrivit det översta
 hade rökt på eller så såg han ingen mer actionfilm det året

Slutsummering:
De blev bara tvungna att ha en till granatscen med i filmen. det fanns ingen logik i att Steiner offrade sitt liv som han gjorde. Hade han istället för att spränga sig själv orkat ta loss granaten ur bältet och kasta in den i gluggen där mutanterna fanns hade han fått ett mycket bättre resultat och vem vet kanske även överlevt. Plattformsscenen var ok men de roterande och eldprutade sektionerna av spången dit hade de kunnat skippa. De fyllde ändå ingen funktion. Hur Hunter aktiverade "bomben" var så dåligt. Det saknades bara en one-liner i stil med "Key you!" så hade manuset vart som hämtat ur nån Steven Seagal-rulle på 80-talet. 

Jag såg filmen för första gången när den precis släppts och då kändes den bättre än när jag ser den nu. Kanske för att man inte var lika bortskämd med snygg CGI. Vissa scener och miljöer var rätt intressanta. Jag hävdar fortfarande att filmen blivit bättre om man bara bytt ut mutanterna mot rollspelet necromutanter. Slutstriden hade kunnat utspela sig mellan Hunter och nån Nefarit. Tycker det är på tok för många klyschor och skyttegravsscenerna i början avskydde jag verkligen av just den orsaken.  

Hade jag gillat filmen som nördig tonåring  Jag tror faktiskt det. Det krävdes inte mycket för att jag skulle gilla en film på den tiden. Herregud jag såg öppningsscenen i Highlander massvis med gånger ENBART för att den utspelade sig på en wrestlingarena.

Slutbetyg: Två fiskpinnar av fem.





2 kommentarer:

  1. Jag har aldrig sett den här filmen trots att jag har kvar alla mina gamla Mutant Chronicles-böcker i garderoben (symboliskt värre). Jag tror jag inte gått miste om något....

    Kul att Malkovich var med -- någon måste ha haft pinsamma fotografier på honom, möjligtvis där han spelar Mutant Chronicles.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker du skall se filmen. Den är iaf värd att ses en gång i brist på annat. Sedan finns den ju på Netflix.

    SvaraRadera