fredag 5 april 2013

Mutant UA berättelse - Kapitel 1



För några år sedan började jag skriva på en berättelse som utspelade sig i Mutant - Undergångens Arvtagar. Det blev bara en inledning och jag minns idag inte hur jag hade tänkt den skulle sluta. Men efter lite redigering så har jag bestämt mig för lägga ut den här. Jag tar gärna emot feedback och kommentarer.

Håll till godo!


Zirk hade pulsat genom snön ett bra tag nu. Svetten rann ned för ryggen efter all ansträngning. Den fodrade uniformsjackan och ryggsäcken gjorde det hela ännu jobbigare. Det hade precis börjat snöa igen och de stora snöflingorna piskade i hans ansikte. Snart blir det mörkt också tänkte han när han tog ännu ett steg i den meterdjupa snön. Undrar om hans förföljare gett upp vid det här lager? Vad fanns det för intresse att jaga en stackars sate lång ut i den okända vildmarken egentligen. Ja förutom att statuera exempel vilket chefen älskade att göra för minsta småsak. Han hade pryglat Torstein bara för att en knapp i uniformsjackan lossnat under ett eldöverfall. Det värsta var chefen sett ut att njutit av att utföra bestraffningen. Han kommer säkert tvinga resten av plutonen att söka efter mig om det så leder dem alla i döden den sadisten.

Zirk stannar och går ner på knä bakom en liten snöhög. Den vita uniformsjackan döljer honom rätt bra i det snöiga landskapet.  Geväret lägger han i famnen och tar en klunk vatten ur sin slitna vattenflaska. Fem minuters vila tänker Zirk. Det har jag tid med tänker han. Jag har nog ändå ett bra försprång och fortsätter det här vädret så kommer mina spår snart vara borta.

Plötsligt skär ett högt tjut genom skymningen. Zirk spänner alla sina utarbetade muskler och greppar geväret med båda händerna. Han borde ha två fulla magasin med sig. Zirk svär tyst för sig själv för att han glömt skruva på kikarsiktet innan han stack från förläggningen. Oddsen hade sett så mycket bättre ut då för ett av de där monstren vill man helst inte komma i närstrid med. Ju längre avstånd som man prickade snabelvarelserna desto bättre. Zirk gör försiktigt mantelrörelse på sitt enkelskjutargevär för att inte ge ifrån sig några ljud. Sakta kikar han över snöhögen för att se om han får syn på babbaren men inte en skymt av något annat än snö och ännu mera snö. Det hade börjat bli riktigt mörkt nu också för man kan inte se så långt.

Plötsligt hör han en röst bakom honom säga "Å vad har vi här då?" Zirk känner mycket väl igen den rösten. "Chefen". Just nu hade han nästan föredragit ett gäng babbarer istället för den här skitstöveln.

"Släpp bössan och ställ dig up...NU!" vrålar chefen. Zirk lyder och slänger bössan åt sidan och reser sig sakta upp. Än har han inte fått någon uppfattning om chefen är ensam eller om han har några från plutonen med dig. "Vänd dig om, sakta" fortsätter chefen. Zirk lyder och när han vänt sig om ser han att chefen har inte helt oväntat med sig Nova och Bruun. Nova som är en spenslig blond man i Zirks ålder. Han var känd för att kliva över lik för att nå sina mål. Bruun är en storväxt muterad björn. Mer stark än smart. Han är mer eller mindre chefens livvakt. Nova siktara mot Zirk med en pistol medan Bruun bär en stor och tung snabbskjutare som han har lutad mot din enorma axel. I den andra handen håller han en stor oljeeldad stormlampa som lyser upp en cirkel i mörkret där de fyra befinner sig. Chefen håller som vanligt sin ridpiska i sin hanskbeklädda hand. Zirk hinner uppfatta att chefen hare öppnat sitt pistolhölster som hänger i bältet.

"Så Zirk, du tyckte att det skulle gå bra att bara sticka och lämna resten av plutonen i sticket? Sådana saker kan vi verkligen inte tillåta."

Zirk öppnade munnen för att säga något.

"DU HÅLLER KÄFTEN!!!" vrålade chefen. Nova hånler i bakgrunden Bruun inte rör  en min. Chefen fortsätter: "Men plutonen skall få träffa ditt söta huvud än en gång. Det kommer inte att sitta fast på din kropp men det tror jag de överser. Nova, ta fram yxan."

Zirk känner hur paniken sprider sig i kroppen. Vad skall jag göra? Jag hinner knappast sträcka sig efter kniven som är dold vid höger kängskaft. Inte en chans. Även om Nova precis hölstrat din pistol och Bruun inte direkt har uppmärksamheten mot honom så vet han att chefen bara väntar på ett sånt tillfälle. Chefen är också extremt snabb med den där pistolen. Sakta börjar han inse att hans tid snart är över. I sin panik har han inte märkt att snöandet ökat kraftigt och sikten är nu inte mer än några meter.

"Sätt igång Nova. Jag vill tillbaka innan stormen blir värre" säger chefen medan han tände en cigarill.

"Inga problem boss. Det här går fort" hånler Nova när han börjar pulsa genom snön mot Zirk "Var nu en snäll pojke och stå still".

Plötsligt hörs en kraftig smäll och Novas huvud exploderar i en röd dimma bara någon meter framför Zirk. Chefen tappar sin nytända cigarill och drar sin pistol. "Bruun, släck ljuset. NU!!!" Men den förblir tänd. Bruun har fullt upp med att få ordning på den tunga snabbskjutaren vars patronband tasslat in sig i något. En till smäll hörs, nu närmare, och en projektil visslar kanske en meter över Zirks huvud. Plötsligt bli allt mörkt. Bruun har i sitt försök att få snabbskjutaren skjutklar tappat stormlampan i snön. Mörkret bryts efter några sekunder av mynningsflammor när Bruun öppnar eld med snabbskjutaren. Men eftersom han inte vet var fienden befinner sig och sikten är lika med noll så är den utan verkan. Två smällar till hörs men nu från den motsatta sidan och Bruuns snabbskjutare slutar genast skjuta. Den stora björnen faller framstupa i snön med två stora gapande hål i ryggen. Det lilla ljus mynningsflammorna gett är helt borta och allt är kolsvart och tyst förutom snabbskjutarens heta eldrör som väser när vapnet sjunker ner i snön.

"SATFLÄSK!!!!" skriker chefen och plötsligt blir allt ljust och rött. Chefen har tänt en nödpinne som han håller i och dess röda flamma glöder och fräser i snön. Zirk ser hur chefen försöker få fram något ur en ficka i bältet. Ur fickan får han fram ett runt metallobjekt, en granat. Chefen skall precis dra ut sprinten när Zirks kniv skär upp hans hals. "Vad i helvete gör du? Du har dödat oss båda" får han gurglande fram med blodet rinnande ner för det djupa såret i halsen. Sedan blir hans ögon tomma och han faller ner i snön. Nödpinnen brinner fortfarande i snön bredvid chefens kropp. Zirk slänger sig ner i snön för att försöka få tag i chefens vapen då hans egna bössa är för långt bort. Han letar runt där chefens kropp ligger och hittar precis det han söker när han känner något kallt mot sitt huvud och ett klickande från en hane som spänns. Zirk är helt stilla med ena handen greppande chefens pistol nere under snön.

"Rör inte en fena, för då slutar du som de andra." hör han en mullrande röst bakom sig säga. På något sätt känns situationen igen från några minuter sedan. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar